Finbesök av Aston, Elin, Jessica och Christian.

Vi mjuklandade i Lund, nya huset, med nya grannar och nya rutiner och firade således midsommar på gröningen kallad Bananbacken bakom häcken på vår baksida. Klockan 3 restes midsommarstången som följdes av dans och ståhej, sen rullade eftermiddagen på med att flytta vårt bord till soliga punkter på backen innan vi till slut gav upp och satte oss på vår gård som fungerar som gryta och alltid är varm och skön. Tack alla fina Djingisbor för en skön första högtid…

Vår nye favoritgranne, Malte. En ytterligheternas mästare, aldrig långt mellan allvar och skratt.

Edit klappade igång midsommardansen på ett par meters säkert avstånd. Bristen på musikanter gjorde att det var ett visst oflyt i vad som dansades, vad som sjöngs och vilket håll ringen skulle snurra åt.

Eira, Maltes storasyster. Lika som bär.

Blendas blivande klasskompis, Hildur. Hyffsat nyinflyttade till Djingis och Sverige från Island. Pratar dock bättre svenska än hela vår familj och har tappat 7 tänder. Om man kisar ser man hennes pappa Sigge dricka en öl dagen till ära i bakgrunden, det var det enda av de svenska traditionerna som de anammat, resten på deras filt var chokladkakor och havrekakor.

Jag höll igång kidsen i en match på liv och död. En mamma hämtade hem sin 4-årige son då hon var rädd att det skulle gå hårt åt honom. Förstår inte vad hon syftade på. Vårt lag förlorade med 6-4, nu blir det hård träning inför 2011.

Sockervaddsmaskinen. Redan legendarisk.

Annaklara skulle stå vid rodret till maskinen, men på något sätt så hamnade Ove från andra sidan backen bakom spakarna…

Sugar is God.

Vem är mest upphetsad över det spunna sockret? Hebbe eller mamma Josephine?

Malte sov sig igenom sockervaddsfesten men vaknade vid 9-tiden full av energi när de andra barnen så sakta började tackla av…

Tack för en skön midsommar! Nu går vi äntligen mot mörkare tider, vi är redo.

Vi firar 6-års bröllopsdag, sockerbröllop, med middag på golfklubben och promenad i Fågelsången.

Blenda markerar sin närvaro i Lund och på blivande skolan med att tagga skolgården.

Det är inte utan att det infinner sig en viss känsla av tomhet när jag låser det tomma städade huset och kör därifrån för sista gången. Så mycket fina och fula minnen vi bär med oss. Hej då fina slätten, vaya con dios.

Plus 42 kilo var sedan vi landade i det goda livet i Lund.

Blenda, Eira, Hebbe, Edit och jag hänger i bananbacken för att skrapa ihop till lite deg. Ser skralt ut än så länge…

I tider av kärlek och förpliktelser så var vi bjudna till årets bröllop i Älmhult. Robban & Lisa ställde till galej och vi tackar ödmjukast för att vi fick vara med, trots träningsvärk och suddig syn i dagarna som följde. Nedan är ett par ögonblicksbilder på vad som hände innan dörren till festlokalen låstes upp… del 2 i bröllopsbilderna kommer så snart de gått igenom granskningsnämnden.

Före. Solen spricker upp ett minuter för de obligatoriska svaren framme vid altaret.

Efter, med Señor Poncho vid ratten.

“Rätta till slipsen, pappa har blivit vuxen”.

“Välkommen till familjen”.

Mini-Lisa.

Svärmor, Robban och klabbet.

Än en gång, stora tacket till Lisa & Robban för bröllop och mexifest och av vad det innebar…

Så blir Edit ren för sista gången i det här karet. En helg med morbror och Caroline kräver lite snofs.