>
Efter ett par, tre timmars kivande med sin bror som på alla sätt och vis försökte pyssla på olika sätt och för sig själv förvisades Blenda upp på sitt rum, på orättvisa grunder enligt henne själv. Efter ett tag singlade en liten lapp ner till oss på bottenplan…

“Leta eftår lappar Hebbe Pappa”. Något slags vilja till kommunikation från Blendas sida… Det kom snart en lapp till.

“Ja e jetearj”. Okej, vi förstår. Blenda känner sig orättvist behandlad.

“På dej e ja arj papa”. Det är alltså jag som är boven i den här orättvisan.

“Papa dom”. Inte nog med att jag är dum, på andra sidan av den här lappen var det dessutom en kniv och ett hjärta som i ett slags morbid rebus. Aj aj aj…

“ÅÅÅ tråkit”. Det verkar inte så roligt att vara arg för sig själv.

“Hebbe förlåt”. Kanske en viss insikt om att hon varit dum mot Hebbe?

“Hebbe förlåt förlåt”. Det var ju inte bara en gång, utan två, hon rev Hebbes mynttorn.

“Hebbe farlåt”. Och det där dominot…

“Papa snel”. Hmm… kanske till och med jag får en upprättelse?

Hebbe kontrar med ett antal lappar, vilka tydligen betyder “Öppet” på ena sidan och “Stängt” på andra sidan, för han tror att det är skyltar till deras affär som pysslas med.

“Åkej ja kåmer ner”. Stridsyxan begravd. Skönt.

“Til ala i huset”. Slutet gott allting gott, kärlek och rättvisa sänker sig över söndagskvällen…

Imorgon är det tillbaka till dagis och kompisar. Hoppas det var det sista sportlovet vi får uppleva ute på Söderslätt…

>

>Vad man kan när man är 9 månader:

Älska livet

Linslusa

Låtsasgråta

Gå med gåvagn

Charmas

Skratta hysteriskt när man gör saker man inte får.

Vara lurig

Stoltsera med nya gaddar uppe.

Det är mycket tand i familjen Melinder, vissa får vissa förlorar.

>

>En lycklig om än mer läspande tjej mötte mig på dagis med en fin antirynkkrämsburk med nästa tand i.
Både mer och mindre dramatik den här gången. Det var något hårt som satt i äpplet och hon trodde det var en äpplekärna. Sån tur att hon nu visste hur en tappad tand såg ut. Men inget blod och inga hulkningar denna gången (Blenda förklarade igår att hon klöktes varje gång hon tittade på tanden med blod i), många nyfikna ville kolla på dagis och ett tag hade tanden varit borta berättade fröken, men nu infångad och Blenda har en ny plan för tand nummer två. I ett vattenglas blev det bara 1 guldpeng, nu ska hon se om det blir 3 guldpengar om hon lägger den under kudden i stället, för det har hon hört….
En fattig mamma undrar hur många tänder barn egentligen tappar nu för tiden?!!?

>Egentligen var det fel tand som drogs (skruvades) ur. Det var den som lossnade sist. Den första lösa tanden hänger kvar. Blenda och jag fick stora skälvan, bara modiga mamman som hejjade och tjoade på som värsta fotbollsmorsan. Det kom ju faktiskt blod och det såg ganska äckligt ut med skinn och tandagnisslan. Vi lät den första lösa tanden vänta till imorgon om den inte försvinner under natten. Fint är det i alla fall med en liten 5-åring som läspar…

>
Blenda kan inte vänta på att Edit ska vara stor nog att hoppa i det stora badkaret.

>

>Till polarisens mitt på 40 dagar.

Vissa går över ån efter vatten, flyger till franska alperna. Vi stannar här på rätt sida ån, i Norra Värlinges alper.

Nästa bil – 4 wheel drive.

Stora öron springer snabbare.

Hebbe softar med böckerna.

Hebbe far mot Malmö för att känna på civilisationens vingslag, har på sig skönaste jackan och ett glatt humör. Jag och Blenda stannar hemma med Edit och grillar korv i balletklänning och mjukisbrallor a la Trellehåla.

Stryk TV-spel från kommande önskelistor. Den här killen borde gå med i scouterna istället.

>En helt vanlig dag på jobbet.